Efter endast två och halv vecka här har vi lyckats knyta en mängd nya kontakter. En av dessa är en lokal kille som är involverad i organisationen vi arbetar med. Han erbjöd oss att åka till hans släktingar som hade ett hus på andra sidan av Zanzibar. Vi tackade och tog emot, hyrde en bil, mutade ett gäng poliser och två timmar senare var vi ute på landet mitt i ingenstans.

Vi tillsammans med ett gäng andra volontärer pröjsade bönderna som tog hand om huset så att de kunde ordna en bättre fredags middag. Det blev ris, pommes och lite ketchup. Efter vi smä

lt maten och fått i oss några läsk, ville vi gå och titta på boskapen. Vi retade kossor och valde vilken get vi skulle äta till middag dagen efter.. Det är så det funkar här, man äter det som finns i närheten, kokosnötter, fisk och ris (som man köper). Zanzibar är känd för sina kryddor, dock går alla till försäljning och inget i maten vi äter.

Små städer som lever endast på maten de själva odlar är det ända som finns här. Hur fattiga dessa människor än är så är de flesta lyckliga, de har vad de behöver; mat, familj och ett litet tak över huvudet. Det var mycket intressant att få ta del av detta under helgen och få se hur folk verkligen kämpar för sin överlevnad.

Vi åkte tillbaks till vårt hostel igår och fick ta farväl av de två engelsmän vi delat rum under hela vår vistelse här. Vi kom riktigt bra överens med dessa killarna så det var tråkigt att de drog, men idag har allting gått tillbaks till det vanliga. I väntan på byråkratin har vi idag haft lektioner i skolan, privat lektioner på kvällen och blivit involverade i att organisera en fotbollsturnering för 1200 skolbarn!

Status förra veckan

Ledsen att vi inte skrivit på länge men vi har haft fullt upp och internet är inte så vanligt förekommande här. Förra veckan upptäckte vi att alla volontärer här ville jobba på ett barnhem men alla slutade upp på en skola, privatskola dessutom. Vi tyckte det luktade korruption, som tyvärr inte är så ovanligt här. Efter mycket om och men tog vi kontakt med ett barnhem som verkligen behövde hjälp. Nu har vi kontaktat staten, som är ansvarig för barnhemmet, och vår ansökan för att få jobba där är förhoppningsvis klar tills på måndag, wehu!!
Vi trivs riktigt bra här men det är mycket man saknar hemma; mat med smak, vänner och regn

Skriver nästan alla inlägg på mobilen, det är därför vi inte kan lägga upp bilder, men vi lovar, det kommer!

Dagens lunch/middag

Idag unnade vi oss lite lyx. Istället för att slänga i oss mat från gatan så kilade vi in i ”fresh indian and yoghurt”.
Tyvärr var riset slut så kvar fanns tydligen bara de olika mackorna. Alla beställde ”chicken sandwich” och vatten, det ända som fanns..

Vi har varit med om en sån fantastisk mat här nere att det är som en cirkus i våra magar. Vi vill gärna dela med oss därför startar vi nu;

Ofrivillig viktminskning. Del 1.

Sckoool

Nu har har vi bockat av de första dagarna som lärare, vilket varit högst intressant. Vi hade som avsikt innan vi kom hit att ta hand om föräldrarlösa småbarn, nu blev vi istället mattelärare för 13-19. Igår var vi med om kanske den mest bisarra situation hittills när vi skulle infinna oss på föräldramöte! Detta möte ägde rum i extremt nergången afrikansk lokal där vi fick sitta på en upphöjd scen tillsammans med sex andra voluntärarbetande ”mzungus”. Vi fattade absolut ingenting eftersom av det 2 timmar långa mötet som var på swahiliska, men vi fick göra en kort presentation av oss själva iaf. Antagligen satt vi där för att den schitzofrena rektorn skulle göra lite show off inför föräldrarna.

Hur som helst är elevernas engelska extremt begränsad så det har varit svårt att lära dem. Man märker att de afrikanska lärarna inte gjort några större framsteg med eleverna, vilken tur att vi har kommit!

Lägger in lite bilder från primary schools engelska bok. Intressanta historier,,, undrar vilket budskap de vill förmedla till kidsen?

Dodging bullets

Vår guide från hostelet åkte med oss i taxin hem från klubben, men ångrade sig när han kom fram så han åkte tillbaka..
Idag berättade han för oss att de vält med bilen 2 min efter de lämnat oss. Polisen hade kommit, hjälpt dem vända tillbaka bilen och sedan putta igång den så de kunde åka vidare..
Flax!

Mitch!

Igår hade vi bokat upp oss på en båttur med en engelsmän,en skotte, en pakistanier, en malawier, en fransman och en tanzanian(en av våra elever). Vi åkte ut till en ö som heter Prison Island, vråålsoft tyckte vi. Väl framme hade fängelsefortet bytts ut mot ett sunkigt hostel. Det ända de hade att locka oss med nu var ett gäng stora sköldpaddor som man fick klappa (om man bara hoppade över staketet).

Efter det tog vi båten till ett korallrev, där vi kunde plaska runt med snorkelutrustning. Det var inte överdrivit mycket softa fiskar så vi drog ganska snabbt därifrån. Sista stoppet blev på en sandbank som var riktigt, riktigt nice, dock hade ett palmträd höjt ön till en 10a. Här gick Max runt på ön och låsades rädda saker ur vattnet, se mitch bilden!.

När solen gått ner begav vi oss till ett område som kallas för foodmarket, där det finns riktigt mycket bra ”hygienisk” mat. Robin drog en fet felsägning och råkade säga ”i love you” till en påstridig fiskförsäljare istället för ”i’ll see you tomorrow”

Vi gick ut en sväng för att kolla in nattlivet här i zanzibar. Eftersom det är 93 % muslimer här är det mest vatten som dricks i barerna, dansgolvet var ett cementgolv och i mitten av nattklubben hade de en pool som var full med skit. Att svarta (de kallar oss ”mzungos”-”white man”) ska ha rytm i blodet är skitsnack (iaf på detta stället). Det liknade snarare ett högstadie-disco där tjejerna (läs; prostituerade) ”bjuder upp”. En snabb öl av artighetskäl sen blev det taxi hem med en packad och arg zanzibarian, Max såg ut som en höjdrädd Henning i lisebergsbanan..

Idag blev det stranden (sista dagen vi är lediga). Vi var ständigt omringade av en publik småkillar som kollade in tjejerna vi hängde med, drog dock snart efter att en afrikansk man kom och la sig bredvid tjejerna med paketet i vädret.

Imorgon är det upp tidigt för att kolla på skolorna som finns här.

/Robin o Mitch

Nu ar vi bloggare!

Hej alla bloggfans!

Efter mycket om och men fick vi antligen en acceptabel anledning att starta en blogg och komma in i bloggtjejernas fantastiska varld (grymt for gratis drinkar).

Efter 24 timmars flight, 3 flygplansbyten och en taxifard genom Dar es Salaam  till hamnen mottes vi av 10 stenhoga afrikaner. De forsokte rycka oss undan samtidigt som de med roda ogon idislade jordnotter och pratade om nagon ”govenment” som skulle ha $10 per vaska vi hade. Med darriga ben lyckades vi slingra oss undan och kom tillslut till farjan. Det var har vi forsta gangen insag vad vi gett oss in pa. For forsta gangen var det vi som var minoriteten. Runt omkring oss satt muslimska afrikener och i mitten satt vi, tva svenskar, vita som sno med en lila och en bla LA keps.

Val framme traffade vi upp de andra volontararbetarna pa bar. Dar var vi tvugna att stanna tills de andra ville hem (stone town ar en laborint).  Svettiga, trotta och lite smapackade somnade vi in under vara myggnatsskyddade halmsangar.

Idag har vi strosat runt med en ?zanzibarian? i Stone Town (dar vi bor) och lart oss lite om deras historik. Det ar en pataglig fattigdom dar afrikaner lever i skjul och sopor och gor allt for att tjana lite pengar. Maten smakar som man kan tro, skit! Vi kommer se ut som vita somalier nar vi kommer hem!

I morgon ska vi till en o utanfor Stone town med 4 andra volontarare och kolla pa ett gammalt fangelse och unna oss lite tid pa stranden. Pa mandag borjar jobbet, vi ar nervosa…

Pa aterseende!

Hello world!

Welcome to WordPress.com. This is your first post. Edit or delete it and start blogging!